Jag menar, idag var jag på Ica och handlade med min systerson Charlie, snart 2 år. Jag fick ont av att lyfta honom in och ut ur bilen och fick ont av att behöva jaga den lilla krabaten i affären. Men just idag var det värt smärtan för den grabben vet hur man ska få moster på bra humör! Tack Gud för att Charlie finns.
Så med tanke på att min träning = 0 just nu och att jag har en tendens till att tröstäta så har jag nu fått en liten bula på magen. Blä! Jag är absolut INTE gravid(!!!!!), jag är bara småfet. Har inte vägt såhär mycket på 1,5 år. Så nu är det dags att se över kosten och låta träningen ligga på is. Man kan inte äta lika mycket mat när man tränar, som när man inte gör ett skit. Då går man upp i vikt, så är det bara. Och för att jag ska få ut maximalt av min vilovecka nu, så har jag hittat en katodiet som jag tänker följa till punkt och prick. Inget fusk. Den är alltså bara en vecka (man kan hålla på längre). Jag ger det en vecka för att se om det är värt det. Mina sista dagar som tonåring får bli vilken j*vla pina det vill.
Just nu mår jag inte bra fysiskt eller psykiskt och känner att det finns bara en sak jag kan göra. Jag måste dra in på allt vad innehåller kalorier, när det gäller mat. Jag måste vara en egoist, när det gäller umgänge. Jag måste bara tänka på mig.
Tränar jag, så mår jag inte bra fysiskt - men psykiskt.
Äter jag allt jag kommer över, så mår jag verken bra fysiskt eller psykiskt.
Men lägger jag träningen och sockret åt sidan så kan det fungera ganska bra.
Jag vill må bra igen. Utan att behöva söka hjälp av min kära psykolog Maria. Även om hon är den finaste psykologen man kan önska sig. Jag vill ta mig ur det här på egen hand!!
Så nu lägger jag mig för att sova! Imorgon hejar jag på Etixx Ski team som kör skinnarloppet och alla norrmän i Falun! Godnatt världen :)
/M.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar