måndag 30 mars 2015

Årefjällsloppet 3.5

För 1,5 vecka sedan bestämde jag mig för att tävla i längdåkning för första gången sedan 2012. Jag bestämde mig för att köra 35km i Åre. 

2012 åkte jag tjejvasan. Något jag aldrig kommer glömma. Jag åkte helt otränad och överviktig. Då vägde jag 20 kg mer än det jag gör idag. Jag tänkte hela tiden på hur j*vla ont jag hade, men att jag var tvungen att ta mig till mål. Smålänning som jag är så fanns alltid tanken där "Du har betalat för det här så det är bara att gå i mål!" Sagt och gjort. Jag kom i mål på tiden 3.17.11. Vilket jag tyckte var SÅ pinsamt. Som 12 åring körde jag kortvasan på 2.50.51. Så ni förstår ju, jag kunde inte ens slå min tid som jag körde på samma sträcka som 12 åring. Men vad hade jag förväntat mig... Otränad och små mullig. 

Som de flesta vet så har jag under dom senaste åren haft problem med både det ena och det andra. Det som har fått mig att må hyffsat bra under denna tiden har ju varit träningen. Så den 28 februari i år bestämde jag mig för att börja åka skidor. 
Jag har kommit upp i över 2100 minuter de senaste 30 dagarna. Det är jag jäkligt nöjd med! Trots sjukdom (borta 5 dagar) och blindtarmsoperation (borta 7 dagar).

Så då kom jag på den underbara idén att jag skulle åka Årefjällsloppet 3.5. Så i onsdags rullade bilen mot Åre med pappa och Majken. Vill tillägga att om jag någon gång ska åka Årefjällsloppet igen så är det flyg som gäller! Fy.. Träsmak i röven DeLuxe! 
Väl uppe i Åre så var det våfflor för hela slanten. Våffeldagen hjärta mig. 

Torsdagen var det dags för skidtest och kolla lite på start och mål. Resten av dagen åt jag. Så mycket som jag åt i torsdag har jag inte ätit på år och dagar. 

Fredagen kom - tävlingsdagen. Jag var faktiskt mest nervös över att jag inte skulle komma i mål. Jag åt frukost. Åkte till starten. Försökte att tänka på allt annat än att jag skulle åka en 27 km bana i Vålådalen, upp och ner för Ottfjället + 10 km. Tycker jag lyckades ganska bra fram tills dess att jag knäppte på mig skidorna. Då började jag tänka "varför gör jag det här" "ångest ångest ångest". 
Sen gick starten och det var bara att köra på. Som jag misstänkte så skulle jag sprungit lite mer innan start. Jag tappade extremt mycket upp till toppen. Det var snökaos och jag försökte att hitta något positivt i det hela - men lyckades inte så bra. Tänkte bara: Kör på så kommer du i mål snabbare och kan få komma hem och duscha. 
Väl uppe på högsta punkten så svepte jag två glas RedBull och sen ville jag egentligen bryta. Kände inte alls att det var kul att åka skidor. Såg att det var flera som bröt uppe på toppen. Då kom smålänningen fram igen. Jag skulle i mål. Jag skulle åka varje meter. Jag skulle gå över den där förbannade mållinjen. 

Mitt mål var att komma i mål. Ett mål jag aldrig trodde jag skulle klara var topp 100. Väl över mållinjen. Helt slut och full av snö så kollar jag på klockan - 2.21.36,7. Jag kunde inte förvänta mig en bättre tid med tanke på all snö och skit. Så kollar jag upp på resultattavlan och ser att jag blev 45:a. Det var trots allt inte så dåligt. Iallafall med tanke på att jag inte tränat för det här längre än en knapp månad. 

Summan av kardemumman: Jag är helt ok nöjd och är väldigt taggad inför sommarens träning. 

Jag orkar inte skriva mer just nu men kommer lägga upp lite bilder ifrån Årefjällsloppet 7.5 och banketten.

























Inga kommentarer:

Skicka en kommentar