fredag 3 oktober 2014

Kvällsposten - tillsammans mot mobbning!

Då har artikeln om mig publicerats i Kvällsposten. Det är en väldigt bra artikeln dom är skriven utan Jens Dahlqvist. Ni kan läsa artikeln här: http://www.expressen.se/kvallsposten/malin-jag-ifragasatte-min-ratt-att-leva/ eller köpa Kvällsposten. 

För er som vill läsa mina ord, så kan ni göra den här: http://malinjjhenaes.blogspot.se/2014/09/att-leva-med-en-sjukdom-som-aldrig.html?m=1

Kvällsposten skrev även en artikel om mobbning igår. Det var en kille som heter Adrian. En mycket rörande historia. Den kan ni läsa här: http://www.expressen.se/kvallsposten/adrians-studiedrom-forstord-av-mobbarna/


4 kommentarer:

  1. Du e sååååå söt, hade gärna dejtat dej ;)

    ruthless på kik

    SvaraRadera
  2. Hej!
    Vad duktig du är
    Jag själv gett upp helt och hållet efter fruktansvärda mobbningsår i skolan
    Trots många år sen gått i skolan så har jag det så tufft
    Inga vänner
    Så drar mig undan helt
    Trots psykolog hjälp öppnade helt upp till henne så visande var ingen bra efter pratat i några år efter detta vågar inte prata mer till någon utan håller allt inom mig
    Duktig du är våga prata om detta och blogga
    Önskar dig en trevlig helg

    SvaraRadera
  3. Du fina söta tjej som hamnade i ett sådant helvetet för att vuxna på skolan inte agerade!!Manblir så jävla förbannad att det finns inte, Du är värdefull och har all rätt att leva och må bra. Kom ihåg att göra dig till din egna bästa vän, när du är det kan du möta omvärlden med mer kraft.Lycka till i livet kära du!!♥Kram/Lotta

    SvaraRadera
  4. Otroligt starkt gjort av dig att ta dig igenom saker ingen människa ska behöva, och att du använder dina erfarenheter för att förhoppningsvis stärka någon annan är mer värt än du anar!

    Bara att kunna identifiera sig med någon, se deras erfarenheter, lära sig från dem, förstå att man inte är ensam - det kan vara värt mycket för någon som är i liknande situationer. Samtidigt får man hoppas att det också blir en signal till samhället, till en allmänhet, att detta är ett problem som omfattar oss alla, att det inte är den utsattes ansvar att lösa problemen - förhoppningsvis blir detta en uppmaning till de som är passiva i sådana här sammanhang, att faktiskt ta ett steg i riktningen att hjälpa andra.

    Hoppas du känner och förstår hur grym du är som gör detta! Tack, å mångas vägnar! :)

    SvaraRadera